Mejerskor och byamejerier

Västerbottensosten föddes i Burträsk i slutet av 1800-talet, men kom snabbt att börja tillverkas på en mängd byamejerier i Västerbotten. Som mest fanns 48 mejerier i länet och idag finns det endast tre.

På byamejerierna arbetade mejerskor som var högt aktade och respekterade yrkeskvinnor. Det var ett hårt jobb att arbeta som mejerska – dagarna var långa och ofta började arbetet klockan sex på morgonen och avslutades inte förrän nio på kvällen. Många var dock avundsjuka på deras speciella ställning i samhället och en del ansåg att mejerskorna blev runda och präktiga av all den grädde som man trodde att de åt.

mejerskor

Den första kullen mejerskor, utexaminerade från Flarkens mejeriskola 1917.

Eftersom en mejerska var tvungen att vara ogift blev det en relativt stor omsättning på dessa yrkeskvinnor. Av den anledningen behövdes många mejerskeskolor och en av de större i länet fanns i Flarken. Sammanlagt utexaminerades drygt ett hundratal mejerskor här.

Den mest kända mejerskan i Västerbottens mejerihistoria var Ulrika Eleonora Lindström, vid mejeriet i Gammelbyn, Burträsk som genom sitt berömda ”misstag” uppfann Västerbottensosten.